Utställningar

På Bergmancenter har vi både tillfälliga och permanenta utställningar kring Ingmar Bergmans arbete med film, teater och andra medier. Här får besökare lära sig mer om en av världens mest betydande filmskapare, vars karriär sträckte sig över 65 år och fler än 500 verk. Ta chansen att få veta mer om den starka relation som uppstod mellan den världsberömde regissören och Fårö.

Sommaren 2017 invigde Bergmancenter utställningen Riddaren och döden.

Fårö – Ingmar Bergmans filmiska Landskap

Utställningen tar dig som besökare rakt in i den starka relation som uppstod mellan den världsberömde regissören och Fårös säregna landskap – och dess invånare. Allt startade 1960 när Ingmar Bergman besökte Fårö för första gången för att hitta en inspelningsplats till Såsom i en spegel. Bergman själv beskriver det som kärlek vid första ögonkastet.

Efter att fem filmer spelats in på ön av Ingmar Bergman så är det karga landskapet med dess vindpinade träd, ängar och steniga stränder tillsammans med dess hårda, vita ljus synonymt med en filmografi i världsklass.

Här får vi även möta fåröborna, som ofta engagerades i filminspelningarna. Många fåröbor var statister medan andra hjälpte till med att bygga kulisser eller lägga räls för komplicerade kameraåkningar. Fåröborna är helt i fokus i Bergmans två dokumentärfilmer, Fårödokument, som spelades in 1969, och den fristående uppföljaren Fårödokument 1979. Bergman kände, efter att ha blivit husägare på Fårö, en stark vilja att dokumentera öbornas vardag – och den ömsesidiga respekten var grundmurad.

Riddaren och Döden

“Riddaren och döden” blickar tillbaka på året 1957 då Det sjunde inseglet och även Smultronstället hade premiär.

Det sjunde inseglet är sprungen ur en teaterpjäs, ”Trämålning”, som Bergman skrev 1954. Den är även källan till den till den ikoniska slutscenen där det dansas med Döden.

En nyskapad schackruteformad videoinstallation belyser filmens känsliga foto av Gunnar Fischer och filmens ljudbild, samtidigt som det skapas ytterligare lager av tolkning med utvalda scener och ögonblick i filmen.

Särskilt för utställningen har de klassiska schackpjäserna från filmen reproducerats, ursprungligen skapade av filmarkitekten P A Lundgren, med tydlig inspiration från världens äldsta schackspel från 1200-talet, de s k Lewis-pjäserna. Vissa av dem – den svarta drottningen, den vita kungen samt en bonde – visas också som meterhöga skulpturer.

Det sjunde inseglet är en av Bergmans mest kända – och mest parodierade – filmer, vilket illustreras med ett montage av kultfilmer blandat med tecknad film och animationer för barn.

Utställningen är en lekfull resa till en ikonisk värld, skapad av Ingmar Bergman.

Vi vill tacka:

Bergmans drömhus

När Ingmar Bergman spelade in Persona på Fårö tillsammans med Liv Ullman, som han då hade en relation med, bestämde han sig för att bygga ett hus på ön som han kommit att älska och inspirerats av. Huset på Hammars, precis i närheten av Personastranden, fick en mycket speciell utformning i händerna på arkitekten Kjell Abramson . I utställningen Bergmans drömhus får vi en unik inblick i hur huset växte fram, hur det ser ut idag och vad arkitekten hade för avsikt med huset på Fårö. Arkitekten Lars Gezelius från Ettelva arkitekter har ägnat timmar åt att närstudera originalritningarna och intervjuade också Kjell Abramson innan han gick bort i januari 2019. Det har resulterat i den här unika inblicken i Hammars, som annars är stängt för allmänheten.

I utställningen ingår också en VR-upplevelse som låter besökaren vandra runt inne på Hammars.

Tack till:

Scenes from an island

Konstnären och fotografen Florence Montmares Scenes from an Island kommer att ha premiär på Bergmancenter under Bergmanveckan som inleds den 24 juni på Fårö. Montmare beskriver utställningen: ”Det är en hyllning till Ingmar Bergman och hans “Mise-en-scène”; Fårö-landskapets särskilda skönhet. När jag bodde i Bergmans hem under ett konstnärsresidens på Bergmangårdarna, inspirerades jag till att skapa ett nytt verk.”Utställningen är resultatet av fem års experimenterande, där konstnären undersöker olika metaforer kring obeständighet genom att iscensätta olika scenarios i ölandskapet. “Det karga landskapet fick mig att vilja fortsätta skala av lager,” säger Montmare. “Jag ser det som en form av meditativ ritual, en längtan att återgå till naturen som källa och ursprung till vår existens”.